En av de mest roliga och spännande diskussioner jag kan tänka mig att ha är: Vad skulle du göra om livet var förutsättningslöst och utan begränsningar. Jag menar; tänk efter: Vad skulle just du sysselsätta dig med om du inte behövde bry dig om krav, ekonomiska förutsättningar, socialt arv, skatteregler eller vad det nu kan vara? Hur lever du ditt liv när du får drömma?
Jag har en dröm! Måhända är den naiv, men den är dock min dröm. Jag ser det tydligt framför mig:
Mjölkkammaren i ladugården (man måste liksom skriva lagårn, annars är det inte rätt på något vis) är omgjort till kök med blänkande ytor i rostfritt stål. Kastruller, skålar, burkar och slevar trängs om utrymmet. Det ångar, puttrar och doftar. Mitt i detta står jag och kokar min egen sylt! Receptet är hemligt, sylten är vida eftertraktad. Jag står där med mitt rutiga förkläde knutet om getingmidjan; kinderna är rosiga; det tjocka håret är fäst i en knut men en lock har lossnat och faller fram över ögonen..... Nja, okej, det var väl att gå lite långt.... Tillbaka! Lagårn är ombygg och längs väggarna står öppna trähyllor fyllda av flaskor och burkar, påsar och lådor. Saft, sylt, mos och inläggningar. Kryddor, grödor och traktens tanters gamla receptsamlingar! Den som kommer för att handla kan så klart inte motstå att stanna en extra stund, sätta sig ner och ta en kopp kaffe. Skyddade inne i det gamla stallet eller ute i solen med utsikt över Himmelskull .Till kaffet serveras nybakade scones och ett urval av smakbitar av de olika sylter och marmelader jag har att erbjuda. Allt tillverkat av byns grödor!
Jag vägrar att sluta drömma och jag tänker leva som om drömmen kan bli sann. (Kom och bevisa motsatsen, den som vågar! Jag tar fighten!) Så, den här sommare har jag suttit här på min kammare och filat på de hemliga recepten. Lite mindre socker där, lite längre koktid här, extra av den hemliga kryddan därtill! Grannen har stått för bär och därför tvingats smaka och utvärdera. Jag erkänner: den första satsen jordgubbssylt hade väldigt mycket karaktär av kräm, men det artade sig allt eftersom sommaren gick. Nu finns det recept för: (tada och en liten fanfar) Olgas jordgubbssylt (utprovat på makens mormors gamla jordgubbsplantor), Annas hallondröm (svärmor Anna skulle helt enkelt älskat den hemliga kryddan) och nu Äpplemos med syrlig vanilj.
Hmmm, kanske dags att återgå till verkligen. Nu tänker jag minsann ta mig en rejäl bit av äppelpanacottan som kom till av den där sista äppelmosen som inte fick plats i burken. Mjukt, lent men syrligt. Mmmm, vilken dröm! Förutsättningslös och utan begränsning.
Vilken är din dröm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar