Helig fredag

Fredagskvällar är heliga på något vis. Då gör vi mat, städar undan det allra värsta, och sedan gör vi liksom inte mer. Oftast sätter vi fram något litet gott på soffbordet och sedan sjunker vi ner i varsin soffa med en varsin tidning eller surfplatta. Det är inte ett dugg socialt men ack så välgörande efter en arbetsvecka. Jag njuter då av att läsa bloggar och inspireras av andras väl och ve; mest väl tack och lov.

Det kommer ju inte som en överraskning att jag främst läser bloggar om (här ska ett litet tadaa höras) hem, inredning och kläder. Fast då är det ju inte vad som helst kring dessa ämnen utan givetvis det som har en touch av vintage, svunna tider, loppis, eller vad man kan kalla det.

Så nu sitter jag i vårt nyligen renoverade vardagsrum med fötterna högt, ett glas av lite stärkande karaktär och filosoferar om vilka fynd jag ska kunna göra för att inreda detta rummet. För ett tag såg sedan beskrev Underbara Clara sitt vardagsrum och jag blev helt kär. Så vill jag också ha det! Jag tänker skira gardiner, mörkt drängaskåp, kopparbehållare med gröna växter och ett pendelur som tickar och slår. Varje del för sig med en historia från en svunnen tid.

Där vill jag sitta och fira fredag.

Trevlig helg!

Att slå ett slag....för majonäsen.

Ja, jag tycker faktiskt det är dags! Av många olika anledningar.

1. Jag avskyr att handla. Att klockan 17 en vardag eller än värre klockan 11 en lördag svänga in på storköpets parkering och veta att man ska spendera nästkommande timme med att trängas bland alla andra skyndande människor som alla liksom jag gör sitt bästa för att fundera ut veckans matsedel och komma ihåg allt som saknas, är något av det tråkigaste jag vet. Att dessutom behöva tvinga med sig två söner gör det inte bättre! Så för att undvika detta fyller jag frysen med kött och fisk (fiskbilen kör upp på gårdsplanen och har personlig service var femte vecka, perfekt), och så ser jag till att ha ett gäng basala varor hemma; mjöl, ägg, vinäger, kryddor.... Nu är det ju dessutom säsong för hemmaodlat och det gör ju inte det hela svårare. Idag kunde jag utan att varken planera eller handla plocka upp torsk ur frysen, panera i ägg och mjöl och steka. Plocka upp potatis, morötter och palsternacka ur landet (det inser jag är lite i präktighetens överkant, men dock) och rosta i ugnen. Till sist svänga ihop en vitlöksmajonäs (senap, äggulor, vinäger, olja, salt, peppar och vitlök) och så var måltiden klar.

2. Jag tror majonäsen är världens mest underskattade sås. Det är köpemajonäsens fel. Helt ärligt finns det inte mycket gott med en tjock, blekvit, smaklös köpemajonäs. Jag tror till och med att den kan göra mer skada än nytta för en maträtt. (Förlåt alla köpemajonästillverkare!) Så råd bot på detta; gör en egen, och gör den som du vill ha den. Själv vill jag ha den i flytande konsistens med ganska mycket syra och ett litet sting efteråt. Mmmmm.

3. En majonäs ska göras på ekologiska ägg från frigörande höns på en gård nära dig! Så om vi var bättre på att göra våra egen mat, på ekologiska råvaror från gårdar nära oss så skulle fler kunna livnära sig på att producera sådana varor så att fler kunde köpa dem så kunde världen bli en liten aningens bättre. Bra va!

Så receptet på min variant (i ca mått, jag gör alltid lite hursom)
Blanda 2 tsk Skånsk senap, 1 tsk vinäger, 2 äggulor, 1 liten klyfta vitlök. Häll i olja under kraftig omrörning i en supertunn stråle. Ca 2 dl allt som allt. Smaka av med salt och peppar.

Din variant blir säkert annorlunda!

Det var ju så nära!!!

Jag hade ju nästan vunnit! Bara målrakan kvar och jag hade redan hunnit sträcka upp händerna i luften. Jag menar: jag hade ju redan hunnit ta foto inför blogginlägget och rubikerna var klara! (...och precis här och nu är det läge att en gång för alla göra ett statement: Jag har en ful-blogg och jag tackar Lev mer på mindre-Maria så allra hjärtligast för uttrycket. För jag är liksom alldeles för rastlös, och för lat för att ta fram "finkameran" och ta fina foto och sedan lägga upp dem på datorn för att redigera dem. Jag är bara inte sådan helt enkelt, hur mycket jag än skulle önska det. Det är ju så snyggt. Nej, i stället får ni hålla till godo med mina i farten tagna mobilfoton, och kolla in vackra foton på andra bloggar än den här. Puh, det är alltid skönt att göra statements...)

I alla fall så har jag ännu ett litet mindre projekt på gång här hemma och det är att hitta vegetariska recpt att kunna ta till här hemma. Det är inte så att jag skulle sluta äta kött. Verkligen inte. Tyvärr är jag så otrendig att jag älskar kött! Skulle inte kunna vara utan kött. Dock är jag gärna utan dåligt kött, vattningt kött, antibiotikastinnt kött, kött som transporterats halva världen runt under hur lång tid? Nej, då vill jag hellre ha en lite bank av välbeprövade vegetariska rätter att ta till. 

Kampen består i att jag (som så många andra har jag förstått) lever med en man som bara har en sak att säga kring det hela och det är: och vad i hela fridens namn skulle det vara för mening med vegetariskt, det är ju inte så att man tröttnar på kött direkt! Ja, så är det med det. 

Men, en kamp är till för att vinnas och idag var det dags. Jag gav mig på ett recept som jag fått från Mjölk & Arsenik och hennes temavecka om vegetariskt. Vegoburgare, och det började så himla bra. Burgaren bestod i grunden av kikärtor, kidneybönor och rivna morötter och när jag tog "färsen" ur matberedaren var den farligt lik helt vanlig kalvfärs. Kryddningen var supergod och jag började både känna mig segerviss och fundera vad jag skulle göra med segerns sötma. Sedan kom det till det här med stekningen. Inte lätt, ganska löst. Vad gjorde jag för fel egentligen? Usch då, de första blev visst reserverade modern i familjen. Ja, ja, men detta löser sig nog om jag bygger burgarna innan och visst de blev himla snygga och smaken var super, men så vara det det här med konsistensen. Det var nog inte så lyckat att så där halvt om halvt lova hamburgare som när man biter i den har konsistensen av lös, rå köttfärssmet. Man kan säga att jag snubblade på mållinjen.

Men, kampen fortsätter och tips är välkomna!!! 

För åttonde gången

Vissa dagar finns kvar i minnet för alltid. Som idag, för 8 år sedan. Sitter och tänker och väldigt tydliga bilder kommer fram:

... Jag och min kära, kära vännina som äter frukost hemma i köket hos mamma och pappa.....Stunden i bilen efter frisören när vi inser att vi är utelåsta med kläderna innanför dörrarna.....Timmen vid sjön framför fotografen. (Jag menar hur ofta får man en timme med en fotograf när man är stylad, fixad och lycklig. Kan ju i och för sig inte veta hur det är för er, men inte ofta för mig...) Framför allt stunden då vi i en mindre nervös kollaps brister ut i lätt hysteriskt gapskratt.

-Givetvis den fantastiska Farstorps kyrka och bilden av bänkrad efter bänkrad fulla av leende vänner, nära och kära. Känsla!...Turen med häst och vagn genom vårt kära Farstorp bara jag och maken och en flaska champagne (jag och så kuskarna så klart...)...och så festen...FESTEN! Festen med mat, prat, skratt, musik dans och uppgiften om att bröderna på småtimmarna var uppe och spelade med bandet och kocken som stod som ansvarig på allvar funderade på att bryta säkringen i elskåpet för att få gå hem någon gång.

Jag älskar att kunna fira bröllopsdag!