Jag hade ju nästan vunnit! Bara målrakan kvar och jag hade redan hunnit sträcka upp händerna i luften. Jag menar: jag hade ju redan hunnit ta foto inför blogginlägget och rubikerna var klara! (...och precis här och nu är det läge att en gång för alla göra ett statement: Jag har en ful-blogg och jag tackar Lev mer på mindre-Maria så allra hjärtligast för uttrycket. För jag är liksom alldeles för rastlös, och för lat för att ta fram "finkameran" och ta fina foto och sedan lägga upp dem på datorn för att redigera dem. Jag är bara inte sådan helt enkelt, hur mycket jag än skulle önska det. Det är ju så snyggt. Nej, i stället får ni hålla till godo med mina i farten tagna mobilfoton, och kolla in vackra foton på andra bloggar än den här. Puh, det är alltid skönt att göra statements...)
I alla fall så har jag ännu ett litet mindre projekt på gång här hemma och det är att hitta vegetariska recpt att kunna ta till här hemma. Det är inte så att jag skulle sluta äta kött. Verkligen inte. Tyvärr är jag så otrendig att jag älskar kött! Skulle inte kunna vara utan kött. Dock är jag gärna utan dåligt kött, vattningt kött, antibiotikastinnt kött, kött som transporterats halva världen runt under hur lång tid? Nej, då vill jag hellre ha en lite bank av välbeprövade vegetariska rätter att ta till.
Kampen består i att jag (som så många andra har jag förstått) lever med en man som bara har en sak att säga kring det hela och det är: och vad i hela fridens namn skulle det vara för mening med vegetariskt, det är ju inte så att man tröttnar på kött direkt! Ja, så är det med det.
Men, en kamp är till för att vinnas och idag var det dags. Jag gav mig på ett recept som jag fått från Mjölk & Arsenik och hennes temavecka om vegetariskt. Vegoburgare, och det började så himla bra. Burgaren bestod i grunden av kikärtor, kidneybönor och rivna morötter och när jag tog "färsen" ur matberedaren var den farligt lik helt vanlig kalvfärs. Kryddningen var supergod och jag började både känna mig segerviss och fundera vad jag skulle göra med segerns sötma. Sedan kom det till det här med stekningen. Inte lätt, ganska löst. Vad gjorde jag för fel egentligen? Usch då, de första blev visst reserverade modern i familjen. Ja, ja, men detta löser sig nog om jag bygger burgarna innan och visst de blev himla snygga och smaken var super, men så vara det det här med konsistensen. Det var nog inte så lyckat att så där halvt om halvt lova hamburgare som när man biter i den har konsistensen av lös, rå köttfärssmet. Man kan säga att jag snubblade på mållinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar