Sköna söndag

Söndag och, tro det eller ej, det är meterologisk sommar. Har jag hört. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men ändå; sommar!

Så, denna sommarförmiddagen, hivade vi upp barnen i cykelsadlarna, spände på hjälmarna på alla familjens medlemmar (vilket jag måste nämna extra tydligt. Det är liksom en hjärtesak. Ingen frisyr i världen är snyggare än insidan av skallen...) och gav oss ut på tur.

Tog svängen över Farstorp och sedan vidare över Tofta och Tviggasjö innan vi vände hemåt mot Fredskog igen. Klarblå himmel, skir grönska, solande människor på nyligen vårstädade verandor, fotbollsspelande barn. Jag tänker på om deg kan vara så att det är den vackraste cykelvägen som finns, men inser så här i efterhand att skönheten nog sitter i känslan, men ändå; det är nog den vackraste. Tänkte också att jag borde tagit med kameran för att kunna lägga upp sådana där vackra bloggbilder, men tyvärr, sådan är jag nog inte. Det blir till att hålla till godo med mobilfoto i farten. Mest för känslan...

Vad tycks?

Som om det inte var nog tog vi bilen in till stan på eftermiddagen och gick på fik i hembygdsparken. Ett favoritställe. Ett sådant ställe där det känns som man är och hälsar på någon god vän. Kaffe och och glass och så ett spontant möte med vännersom gav mig då mycket pepp att jag nästan svimmade! Så nu går jag fortfarande runt på all energi från idag!

Tidig sommar åt folket!!

Den politiska debatten del 1.

Länge, länge har jag velat lägga om ett litet inlägg i den politiska debatten, men liksom inte fått ner de snurrande tankarna till ord.

Så snubblade jag över en UR-dokumentär (eller vad det kallas) med underbara Underbara Klara och nu behöver jag inte skriva längre utan lägger rätt och slätt ut länken. Oj så enkelt och tack så hjärtligt!

http://urplay.se/Produkter/180676-De-obekvama-Underbara-Clara

Det kommer säkert mer på ämnet, men nu är det dags att ta itu med den soliga morgon, den klarblå himlen och den friska luften!

Stängt pga förverkling av dröm.

Det började med min längtan efter kläder i vintras. Inte bara kläder utan de där välskräddade kvalitetskläderna som håller och håller och inte de där som man kastar efter 4 tvättar när de inte håller formen längre. Så fick jag ju liksom det det där meddelandet från mormor där hon nu är och så började tankarna rulla. Jag sydde ett plagg, och ett till, och så fixade jag till mormors kläder till perfekt passform och bara kom på att jag glömt hur oerhört tokroligt jag tycker det är!!

Så är det ju det där med att följa drömmar och våga leva och chansa och hej och hå.... Så minsann så vågade jag anmäla mig till en kurs i tillskärning och mönsterritning. (Huga är väl något jag tänker då och då...)

Så nu sitter jag här mitt bland infodringar och bystmått och stusslängd och konstruktionslinjer och vart tog suddig vägen och j*kla katt gå ner från mitt mönsterpapper och tyger och knappnålar och tänker att kanske kanske kanske kan en liten, liten dröm slå in.