En gång beroende alltid beroende..?

I mitt tidigare liv, det vill säga, när jag och min man levde ensamma i en hyreslägenhet i Malmö utan barn, trädgård, gård…. och med all tid i världen sydde jag mycket. Ja, kanske inte mycket, men i alla fall så att jag hade ensamrätt på mina festklänningar vid festliga tillfällen och lite annat smått och gott.

Sedan kom ett annat härligt liv emellan och jag glömde bort min lilla sypassion. Sedan kom min längtan efter snygga kläder; och Jenny Hellströms bok; och Husmorsskolans Nya Syförening; och mina kära vänner som glatt går med på att följa med in i cycirkeln och jag är fast!

Känslan av att bre ut ett nytt härligt tyg över bordet och dra med handen över det för att släta ut det. Precis så hårt att luften under pressas ut men tygetinte veckas. Nålar som går genom silkespapperet. Den vassa saxen som skär genom tyget. Schschi schschi schschi. Aaaah! Symaskinens motor och knappnålar som då och då faller i marken. Tystnad, koncentration.

Varje kväll har jag ägnat åt att kolla mönster, kolla tyger, klippa och sy. Är jag inte aktiv tänker jag och är jag inte vaken drömmer jag. Beroende?

I dag är det så symöte (Kolla här vad som händer) och mina pågående projekt är som följer:

Så blus av en gammal avdankad förfärlig klänning men med ett vackert tyg. Jag följer Jenny Hellströms bok Sy! Från hood till skjortklänning och hennes råd om återbruk. Tyget i ”kjolen” till blusens fram och bakstycke och ovandelen blev till ärmar. Jag, plånboken och världen är nöjda. Så här såg klänningen ut innan, bild efter kommer senare

Sedan kan jag ju alltid färdigställa ytterligare en liten tröja till sonen. Jag tog en av hans favorittröjor och ritade av mönstret. Framsida, baksida och ärmar. Jag sydde upp en prov i jersey och den blev så bra att jag bara vill sy mer och mer och mer! Det finns ju oändligt fina barntyger att välja mellan.

Visst är det väl bara fantasin och vår egen självkritik som sätter gränser!

------------------------

Lite tid senare..... Lite klurigt var det allt att få till, och behöver verkligen tips på att få till snygga sömmar i elastiskt tyg utan overlockmaskin! Men nu får det vara bra!

Mormor hade stil

För några dagar sedan Googlade jag runt och hittade sidan www.mormorhadestil.se. En sida som hyllar modet för några årtionden sedan. Det snygga, väldressade modet; med stil och kvalitet i fokus. Det fick mig att bara längta efter just snygga, originella, stilfulla kläder. Var får man det ifrån utan att behöva lägga ut en förmögenhet?

Tja, sy själv tänkte jag och beställde Jenny Hellströms bok Sy! Från Hood till skjortklänning. Mer om det senare.

Tänker på min mormor då. Jag minns när jag var liten och tittade på tavlan med det färglagda fotot av henne som brud. jag tyckte hon var det vackraste jag någonsin sett. En vit klänning,  runt ansikte kantat av kolsvarta lockar och med röda läppar. Så snygg!

Hon var liksom en ärtig kvinna. Hon var modern och trots att de bodde på landet hade hon körkort och jobbade på kontor inne i staden. De reste över världen jämt och ständigt. Europa, Afrika och Asien och hade visst en engelskakurs på LP i sina gömmar. Kamera hade de ju så klart tidigt och på de där svagt färgade diabilderna står mormor där, i kappa, hatt och med en liten väska till. Snyggt och väldressat!

Så, tro det eller ej, men mamma ringer när hon håller på och rensar och går genom mormor och morfars gamla saker. - Vill du komma och kolla i källaren. Där hänger lite av mormors gamla kläder. Där kanske är något du tycker är kul!

Om jag tyckte något var kul?? Jag låter bilder tala så fort internet ökar farten. Tills dess njuter jag av att prova min röda vårkappa, blåa ullkappa, svart/röda A-linjeformade klänning osv.....

Bättre göra något på sitt eget sätt än göra ingenting alls

Vantar blev minsann godkända.

De blev till och med så populära att yngste sonen prompt ville låna dem när vi skulle in i mataffären. Sedan blev de för varma förstådd och de hamnade i kundvagnen. Sedan blev det så klart lite stressigt vid kassorna, och på parkeringen... Tack och lov att de låg kvar i vagnen när jag sprang tillbaka....

Det var det och idag tänkte jag minsann slå ett slag för hemmalagat! Jag är inte någon matlagningsexpert men jag tycker om att prova mina gränser. Många gånger tycker jag att matlagning ska göras så himla svårt. Vi ska ju rädas lite att laga mat och visst på det viset säljs ju mer halvfabrikat..... (Nu var jag synisk). Dessutom vill jag hemskt gärna veta vad jag äter och själv avgöra vad jag stoppar i mig.

Så för någon vecka sedan stod jag i affären och skulle välja pasta. Ekologisk helst och då ser jag det här speciella erbjudandet "pasta med ägg". Den enda sorten. Tänk; i min fantasi var det alltid ägg i pasta men visst; det förstår jag ju att det inte kan vara med sådan hållbarhet. Tanken på att göra egen pasta känns ju dock väldigt främmande, för mig i alla fall.

Tills idag! Sagt och gjort, fram med ingredienser och recept. 

1 ägg, 1 msk vatten, 1 msk olja , 1dl durumvete, 1 dl vetemjöl och salt. Jag blandade och knådade och "hepp" en st pasta deg färdig. Under 10 minuter. 

Degen fick vila i kylen 20 minuter. Sedan till the tricky part: att kavla. Så jag kavlade; som pepparkaksdeg ungefär, kanske lite tunnare, och sedan på det med den där, vad heter det, typ pizzaskäraren till tunna remsor. Ja, det tog väl ungefär 10 minuter det med, på sin höjd.

Sedan fick de vila där tills vattnet kokat upp. 2 min i vattnet och klart!!

Pastaspecialister gråter väl när de hör detta, men som sagt jag gör hellre något på mitt eget sätt än ingenting alls, och gott blev det! 

Mer färsk pasta åt folket!

Om konsten att göra klart, eller när kylan kommer vill till och med den late vara varm om händerna...

Syföreningsmöte idag! Kolla in här

Snygga, dyra, designade skinnhandskar i en nätt modell. Vilken dröm! Det är en verklighet för många men inte för mig. Jag har nämligen en otrolig ovana att förlägga vantar. Jag vet inte om jag någon gång haft ett helt par kvar till säsongen efter (men många olika halva par och ibland misstänker jag att de olika hälfterna dyker upp lite varstans var för sig). Dyra handskar är med andra ord inget alternativ för mig, bara att inse.

Så läste jag att blogginlägg om det där med vad funktionskläder egentligen innehåller och tänkte att: tja, jag känner mig inte beredd att offra mina barns bekvämlighet i frågan men själv kan jag väl prova ett par yllevantar i stället. Jag hade ju dessutom kvar ett nysta ekologisk ull från raggsocksstickningen innan jul. Jag hade i och för sig inget mönster och har inte gjort det förr, men hur svårt kan det vara??  En raggsocka utan häl med tumme... Ungefär.... Lite svårare, kanske...

Med gott mod gick det bra, till tummen... Sedan är det ju det där med att göra det sista. Fast då kom äntligen vinterkylan till Fredskog och nöden har ingen lag, så nu är det dags! Annars blir denne late kall om händerna!

Jag la upp 32 maskor på strumpstickor och stickade resår ett tag. Sedan ökade jag med en maska per stickade och stickade räta maskor rätt och slätt till det var dags för tumhålet. Då maskade jag av 2+ 2+ 2 maskor vartannat varv och sedan la jag till motsvarande igen och fortsatte sticka på till vanten var klar.... Sedan tog jag upp maskor runt hålet och stickade själva tummen och resten kommer.... Det är inte det snyggaste men det är inte barnens dagisteckningar heller; ändå är de de allra vackraste i världen! Som allt annat egentillverkat...

Min bekännelse är klar...

Med jämna mellanrum så råkar det hända mig. Något som gör att jag börjar fundera eller börjar göra, och sedan ju mer jag funderar eller gör desto mer måste jag fortsätta och så är jag fast. Det är ofta då jag får små insikter om livet, eller om mig själv eller om det kanske är samma sak….

Nu har det hänt igen och det började i tisdags eller var det kanske i onsdags. Det var då när jag gick med i Husmorsskolans Nya syförening. Det var då som jag återupptäckte min skaparlust. Det var då det började välla upp inom mig! Det uppdämda behovet av att skapa, med mina egna händer, med min egen kraft. Jag blir liksom lite manisk i mitt sökande efter nya projekt att sätta tänderna i, eller händerna rättare sagt. Vad kan jag sticka, virka, sy, skapa??? Med vad och till vem??? (Jag har sagt det förr och säger det igen: det kommer att komma en tid då mina söner kommer skämmas över mig….. men än så länge…!)

Det finns en väldigt stor fördel med att handarbeta på kvällarna i stället för att exempelvis titta på TV. (Tänk: sovande barn, en soffa, en kopp värmande te med några godsaker till, maken som snickrar med något på avstånd, och något i händerna). Man hinner nämligen tänka så mycket. Det är då jag kommer på tanken: Jag är en husmor. Jag är född till att vara husmor. Hur töntigt, omodernt, ofeministiskt (eller inte) eller otroligt det än må vara så är jag en husmor!

Jag har ett klart minne från innan jag började skolan och jag hade fått garn och stickor av mamma och kunde inte äta middagen fort nog för att komma in och sticka. Jag minns fortfarande chocken över hur fult det jag stickade blev, fast jag hade haft så roligt när jag gjorde (tänk att det kan kännas så ibland fortfarande…) Trädgårdsland fick jag av min mamma och tyckte det var riktigt rolig att både snoppa jordgubbar och bönor. Sylt och saft, jag det minns jag inte ens när jag började med, men jag minns den sommaren när jag var ensam hemma och föräldrarna var bortresta under högsta jordgubbssäsong. Som jag plockade och syltade, frös och glassade. Det kunde ju inte förfaras.

Så, min bekännelse är klar och tydlig. Jag är en husmor och från och med nu tänker jag vara dödligt stolt över det!

Tjugonde Knut och julen har dansats ut!

En dag för tidigt förvisso, men med besked!

Idag var det nämligen julgransplundring i Bygdegården i Farstorp. Fritt fram att komma och det gjorde folk. Från nyfödd till, ja man ska ju inte skriva ut ålder, men vitt lockigt hår och käpp. Så en bygdegård, högvis med barnfamiljer, engagemang och så en julgran, musiker, kaffebord och godispåsar. Allt till det facila priset av lite bjud på dig själv och ett frivilligt bidrag. Det är underbart att det inte är svårare än så!

Så med ordentligt med dans i kroppen och barn som kraschat djupt ner i sängarna efter att varit högt uppe på sockerrrusets moln kraschar jag själv i soffan en stund och konstaterar att en sådan här dag (liksom så många andra dagar) att det finns inte en bättre plats att bo på.

Mitt år i år

Började skriva på temat planer för året men usch vad det blev trögt, trist och tråkigt. Bara till att sudda, börja om, lika trist..... Jaha så kan det vara ibland. Nej, jag ger minsann upp och gör något roligare....

När gammalt får liv

Som sagt: hösten i Fredskog gick till sjukor och bygge, bygge, bygge. Vi har byggt om och börjat inreda det som tidigare var vinden; eller rättare sagt från början var gårdens sädesmagasin. Allt eftersom åren gått har vinden fyllts på med diverse gamla möbler, prylar och tja saker helt enkelt. Maken har flyttat, gått genom, rensat och rotat.
En kväll var det den stora kistan som han gått genom och han kom ner och sa sådär i förbifarten att: du, där var en del typ lakan och så som jag la in i sovrummet.
Behöver jag säga att här var någon som gick igång och också satte igång... att inspektera. Skatten! Där fann jag nämligen bland annat underbara, gamla, tjocka, vävda linnehanddukar. Fortfarande på rulle. I perfekt färgnyans till vårt alldeles nya kök! Att bara hålla i dem var ljuvligt! Tillsammans med dessa låg några andra handdukar med min svärmors flicknamns initialer påbroderade. Vågar jag gissa att hon skulle sytt fler min kära svärmor, kanske med sina nya initialer. Är det till och med hon som vävt dem?
Hon finns ju inte här hos oss längre så jag kan inte fråga, men hon blir i allra högsta grad närvarande!

Nu när lugnet efter alla helger lagt sig är det alltså dags för mig att göra det som jag bara måste. Klippa dem, fålla (för hand så klart) och brodera in mina egna initialer. De är ju liksom som gjorda för det, och för vårt nya kök.

Innan jul upptäckte jag också ett helt annat fantastiskt fenomen. Husmorsskolanoch dennes virtuella syförening. (Mer om detta lär komma) Så vad kan vara bättre än att våga ta sats, gå med och börja brodera!

-------------------------

 
Konstaterar att det är mer slitsamt att läggs in en bild på bloggen via mobilen än att sy för hand....