En kväll var det den stora kistan som han gått genom och han kom ner och sa sådär i förbifarten att: du, där var en del typ lakan och så som jag la in i sovrummet.
Behöver jag säga att här var någon som gick igång och också satte igång... att inspektera. Skatten! Där fann jag nämligen bland annat underbara, gamla, tjocka, vävda linnehanddukar. Fortfarande på rulle. I perfekt färgnyans till vårt alldeles nya kök! Att bara hålla i dem var ljuvligt! Tillsammans med dessa låg några andra handdukar med min svärmors flicknamns initialer påbroderade. Vågar jag gissa att hon skulle sytt fler min kära svärmor, kanske med sina nya initialer. Är det till och med hon som vävt dem?
Hon finns ju inte här hos oss längre så jag kan inte fråga, men hon blir i allra högsta grad närvarande!
Nu när lugnet efter alla helger lagt sig är det alltså dags för mig att göra det som jag bara måste. Klippa dem, fålla (för hand så klart) och brodera in mina egna initialer. De är ju liksom som gjorda för det, och för vårt nya kök.
Innan jul upptäckte jag också ett helt annat fantastiskt fenomen. Husmorsskolanoch dennes virtuella syförening. (Mer om detta lär komma) Så vad kan vara bättre än att våga ta sats, gå med och börja brodera!
-------------------------
Konstaterar att det är mer slitsamt att läggs in en bild på bloggen via mobilen än att sy för hand....
Vilken underbar skatt!
SvaraRaderaVad kul att kunna fortsätta en så fin hantverktradition!
SvaraRaderaVilken skatt!
SvaraRadera