Doften är underbar!

Äppelmust på gång

Färgen likaså.

Enkelt är det också. Den liksom bara står där och gör jobbet själv efter att jag satt igång det.

Smaken? Som doften och färgen. De matchar.

Alla ni som har för mycket äpplen hemma: Sätt igång och musta!!

Fan och hans moster

Jag har en vän som också hon skriver en blogg (här). Ibland tänker vi helt olika men ofta tänker vi faktiskt helt lika. Däremot  lägger jag ut orden i långa rader medan Ida är razor-sharp. Jag kan därför inte låta bli att lägga ut Idas inlägg från Facebook från igår (Ida kommer att låta mig veta om hon inte gillar att bli citerad, jag lovar, men jag tar chansen).

”Kravmärkt, Fairtrade, ekologiskt, närodlat och helst undvika onaturliga e-nummer å citronsyra… När blev d så svårt att äta naturligt??? Dessutom undvika plast i barnrum å i kök. Undvika flamskyddsmedel i möbler å annat gift å skit som parabener, färgämnen å allergiframkallande parfymer. Hur man än vrider å vänder sig så har man röven bak å känner sig lurad som konsument!”

Tack för det golvstampet! Jag håller med men skulle vilja lägga ut texten ännu lite till (på mitt eget luddiga, snälla och ordrika sätt).

Så ska jag jobba, jobba, jobba för att få pengar till att köpa fina prylar som jag inte hinner använda för att när jag inte jobbar, jobbar, jobbar så måste jag städa, fixa och dona så att mitt hem är tipp topp när det kommer gäster som jag inte orkar prata ordentligt med för jag är så trött efter att ha städat, städat, städat samtidigt som jag bråkat med barnen som inte vill underhålla sig själva med någon av alla de fina leksaker som vi köpt för de pengar som vi tjänat när vi jobbat, jobbat, jobbat. Så på ledig tid måste jag handla också innan det kan bli mat i huset. Två ungar i släptåg. –Nej, bråka inte nu, vi ska handa lite snabbt, -Nej, inte…-Nej, inte…-Nej inte… Ja, vi tar väl korv då, det går snabbt. Ja, okej, ta några kex då, de är ju billiga… Hem och packa upp och laga och fixa och dona och fan och hans moster.

Dock tror jag i min orubbliga optimism att det finns en ljusning. Sedan jag aktivt valt att baka allt bröd själv har jag märkt att jag inte behöver handla lika ofta. Det i sin tur betyder mindre stress, mindre bråk och tro det eller ej barnen vill antingen hjälpa till med baket eller väljer att underhålla sig själva under tiden med någon av sina leksaker som vi köpt….

Så har jag ju blivit lite utav en matsnobb också (ett nytt motto?). Fast matsnobb för mig innebär att när jag köper något så vill jag också att det ska vara på riktigt och inte tillfuskat. Det måste inte vara tjusigt bara det är äkta. Ska jag fuska så vill jag välja att fuska själv. Så nu planerar jag bättre, äter upp rester och äter hellre ugnspannkaka var och varannan vecka bara den är gjord på grannens ägg och mjölk utan tillsatser. I alla fall önskar jag det.

Fan och hans moster kan åka till affären själv och bråka och handla e-nummer.

Vad är väl en ledig dag mot en dröm på jobbet?

Från att jag hör det första:-MAMMA! klockan 5.50 på morgonen var jag att okej, det blir en sådan dag idag.... Inget annat att göra än att stiga upp och ta itu med dagen. Dags att sila av äpplena i musten och hälla över på flaskor. Två små barn vill givetvis vara med hela tiden och hjälpa till med allt vad de kan. Sedan väntas det regelbundna brödbaket (jajamen, har inte handlat på brödavdelningen på 7 veckor om det nu kan klassas som en merit) och barnens uthållighet är minsann inte slut än... Den lille ingenjören i mig satte sig för att få ihop gamla moster Elnas assistent och lyckas bara nästan (den minste har nu gett upp och gått loss på lekrummet i stället.) Men vad gör väl det för vid ett besök hos mamma kom den ännu äldre mekaniska köttkvarnen från mormor och morfars tid som nygifta på starten av 1950-talet. Den gick så klart bra att få låna hem så nu ska här malas.

Tänk att man kan veta det redan från början; att det blir en alldeles perfekt ledig onsdag!

Så nästa dag sitter jag i stället där; på långmöte på jobbet. En lång diskussion rullar upp, produktionsmått, måltal, miljömål... Viktiga saker men jag kan inte låta bli att låta tanken sväva bort mot hur stor äggproduktion 5 hönor skulle ge, eller hur mycket jord som behövs för att producera familjens potatis ett år..  Bondromantik kan det visst också kallas, eller en snabb, härlig flykt från verkligen i en stund när det behövs.

För är det något jag känner igen från början så är det en bra dagdröm!

-------------------------------

Till helgen startar det: stora ombyggnaden som vi drömt om länge.

Kvällslycka!

Lycka är en kväll på Lyckan!

Ja, jag inser att jag kan vara aningen tjatig (till och med mer än aningen ibland) men jag är en sann Farstorpspatriot och tycker att den som förtjänar sin stund i berömmens rampljus ska också få det!
Varje höst anordnar Förskolan Lyckans personal grillkväll för all barn och dess familjer. En riktigt trevlig kväll brukar det vara. Så, förväntningarna är höga när vi i år åker dit och redan på parkeringen inser att ikväll blir det knökfullt! Tja, kanske inte knökfullt det är ju landsbygden, vi har gott om plats  men nästan... Deltagandet var i alla fall i princip mangrannt! Knökfullt av mina barn och andras ungar (skämt, brukar mest vara andras barn och mina ungar...); kända, okända och ökända föräldrar; hej, det var länge sedan! eller hur gick det sedan igår?; ta ett korvbröd här; får jag smaka det där; har någon fler servetter här; kaffe och kaka, låt er väl smaka; nej men har det redan blivit sent; borde vi gå hem nu?

En kväll på Lyckan, tänka sig, vilken höjdpunkt!

Nästa Lycka bara måste vara lyckan att våga skriva en blogg. För tro det eller ej; hade jag inte bloggat hade jag inte skrivit om den där turen i skogen som inte gav någon svamp. Då hade inte de där släktingarna från sydligare breddgrader läst det och dessutom tänkt på det när de gav sig ut på svamptur, och kommit inom på ett oannonserat besök och lämnat en del av deras skörd! Underbara färska kantareller!

I övrigt så har idag hösten tagit sig in över Fredskog. Enough is enough tänkte sommaren och hällde ut allt regn som tänkas kan. Regn, mörker och en oemotståndlig längtan efter te och tända ljus. Vi firade in med kalops, inlagda rödbetor och härliga smörstekta kantareller. Kvällslycka!!.

Ständigt denna tid...

Det är väldigt bekvämt att:
- till och med i vår lilla stad har mataffären öppet till kl 22; alla dagar! Med tanke på min dygnsrytm kan jag alltså i princip välja att handla alla mina vakna timmar, nästan.
- att vårdcentralen har kvällsöppet och helgöpper. Vilken tur! Inte ens när jag är i behov av läkarhjälp behöver jag avstå från att jobba. (Ironi).
- att det också där alltid finns tillgång till trådlöst nätverk. Jag kan ju ha missat ett mail/chansen att göra en bra statusuppdatering/missat senaste väderuppdateringen.
Det är väldigt bekvämt och det gör mig helt tokig!

Det gör mig också helt tokig att det pratas om att öka tillgängligheten på arbetet och därmed utöka arbetstider till att innefatta kvällstid. Att tillgängligheten till barnen minskar i motsvarade mängd är ju inte så mycket att bry sig om, det går ju att utöka tillgängligheten till förskolan. Förskolepersonalen spenderar säkert gärna hellre kvällen med mina barn än sina egna.. (Ironi igen)

Det gör mig dock glad att jag upptäckt det faktum att till exempel för att göra något så komplicerar sim filmjölk själv krävs mjölk och...tid.
För att få något så exotiskt som två nöjda och glada barn här hemma krävs en tillgänglig förälder och.... tid.  För två sovande barn i rättan tid (!) krävs dock den stora insatsen: en lugn och närvarande förälder och ....tid.
En lyxig kväll: två sovande barn i rättan tid, två lugna föräldrar och ...tid.

Tid är fantastiskt!