Från att jag hör det första:-MAMMA! klockan 5.50 på morgonen var jag att okej, det blir en sådan dag idag.... Inget annat att göra än att stiga upp och ta itu med dagen. Dags att sila av äpplena i musten och hälla över på flaskor. Två små barn vill givetvis vara med hela tiden och hjälpa till med allt vad de kan. Sedan väntas det regelbundna brödbaket (jajamen, har inte handlat på brödavdelningen på 7 veckor om det nu kan klassas som en merit) och barnens uthållighet är minsann inte slut än... Den lille ingenjören i mig satte sig för att få ihop gamla moster Elnas assistent och lyckas bara nästan (den minste har nu gett upp och gått loss på lekrummet i stället.) Men vad gör väl det för vid ett besök hos mamma kom den ännu äldre mekaniska köttkvarnen från mormor och morfars tid som nygifta på starten av 1950-talet. Den gick så klart bra att få låna hem så nu ska här malas.
Tänk att man kan veta det redan från början; att det blir en alldeles perfekt ledig onsdag!
Så nästa dag sitter jag i stället där; på långmöte på jobbet. En lång diskussion rullar upp, produktionsmått, måltal, miljömål... Viktiga saker men jag kan inte låta bli att låta tanken sväva bort mot hur stor äggproduktion 5 hönor skulle ge, eller hur mycket jord som behövs för att producera familjens potatis ett år.. Bondromantik kan det visst också kallas, eller en snabb, härlig flykt från verkligen i en stund när det behövs.
För är det något jag känner igen från början så är det en bra dagdröm!
-------------------------------
Till helgen startar det: stora ombyggnaden som vi drömt om länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar