Fredagens Dagens Industri firade 10 år och hade följdaktligen även ett sedvanligt reportage om Livet om 10 år. Där kunde jag läsa hur de spår vår tillvaro 2022 och jag är böjd att hålla med. De beskriver hur vi kommer att eftersträva känsla och äkthet. Att maten vi äter känns äkta; består av fina, närproducerande råvaror. Att vi satsar på hållbarhet och identitet när det gäller mode och inredning. Helst gör vi själva möbler och kläder. Att vi satsar på att vara unika och alltså helt enkelt vara vi. Det här är min tolkning av deras artikel. Den går helt i linje med hur jag tänker och jag blev riktigt sugen på att utveckla detta tema. På att sticka ut hakan lite till och med.
Så här tror jag nämligen om framtidens trender.
Inflyttningen hit ut till oss på landet kommer öka och byn kommer fyllas av familjer som vill rota sig, helst i en gammal gård med anor, men i brist på detta kommer nya hus att poppa upp lite varstans. I gammal stil så klart, Carl Larsson är högsta mode. Plast är det mest otrendiga vi kan tänka oss och det är viktigare att sakerna vi inreder med har en historia än en design. Varje hem har små kaminer, rykande skorstenar, och vedhögar i storlek proportionerligt till hur le (elak för de som undrar) fru man har (som min far skulle uttrycka det). Fast vår huvudsakliga värmekälla kommer så klart från någon av de bekväma resurser som Moder Jord är vänlig nog att ge oss. Elen producerar vi själva. Varje hem med minsta gnutta värdighet har ett eget trädgårdsland, för skit under naglarna är just vad vi vill ha, och närhet till jorden.
I högsta möjliga mån kommer vi att undvika varor producerade och fraktade någon annastans ifrån. Till stora, plastiga, stressiga köpcentra i utkanten av städerna vill vi inte heller åka om vi kan undvika det. Gårdsbutiker, det är framtidens melodi. I byarna uteruppstår affärerna. Visst är det väl så att vi här i Farstorp kommer ha en liten affär driven som ett litet kooperativ som enbart säljer de egna lantbrukarnas kött, mejeri och andra grödor. Här köper vi mjölk, ost, rökt skinka, potatis, sylt, saft och till och med en flaska av det lokala vita vinet. Butiksbiträdet kan berätta precis vad det är vi handlat och hur vi ska tillaga det. Den som vill får också den populära veckoliga matkassen härifrån. Affären kommer ligga bredvid det lilla cafét och bageriet, som är den naturliga samlingspunkten i byn. I cafét stannar vi till och kan tänka oss att ta både en tio- och en trefika. För vi har liksom inte så bråttom längre. Utbudet på meny känner vi aldrig till i förväg. Den beror ju på konditorns humör för dagen och vilka råvaror denne fått tag på.
Kläderna vi bär är av bra kvalitet, hållbara, och egensinniga. Vi tar oss inte längre in till köpcentra utan vill handla i småbutiker, men framför allt Internet, internet, internet. Lite varstans finns sedan skräddare som rättar till kläder så som vi vill ha dem, lagar och lappar och gör oss unika. Så även här i byn.
Jobba? Jo, det fortsätter vi att göra, men vi har kommit på att vi inte behöver ta oss själva på så väldigt stort allvar. Det finns liksom viktigare saker i livet. Det viktigaste av allt: Känsla av sammanhang här i livet.
Hmmm, jag tror jag flyttar hit med en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar