Som sagt: jag älskar levnadshistoria.
Olga och Elna var alltså makens mormor och hennes syster. De bodde och drev sitt lantbruk tillsammans i Luhr. Elna gifte sig aldrig och jag tror alldeles säkert att det fanns någon hjärtskärande men romantisk historia bakom detta. Olga gifte sig, unde relativt äldre år, med prästgårdsarrendatorn i Farstorp; fick en dotter men blev sedan hastigt och oväntat änka då hon väntade sin andra dotter. Hennes alternativ var att ta sina döttrar och flytta tillbaka hem till sina föräldrar och syster och där levde hon sedan resten av sitt liv. Ett starkt levnadsöde i sig, men nu var det ju faktiskt inte Olga jag tänkte på idag utan Elna.
Jag fick aldrig träffa Elna, men jag är säker på att om jag skulle träffat henne skulle jag varit en smula rädd för henne. Det här är helt och hållet min egen historia om henne. Den kan vara fel men jag har fått för mig att hon var en stark och barsk kvinna. Inte en kvinna som man stötte sig med, helt enkelt. Däremot tror jag att jag hade kunnat tas med henne och att hon till och med, motvilligt, skulle tyckt om mig.
Elna var troende och bugade sig säkert inför det som livet hade för sig för henne. Elna brukade säga att hon bodde på den vackraste platsen på jorden. Jag undrar hur många gånger hon egentligen var utanför vår kommun, så hennes påstående hade kanske inte så mycket grund, men hon var starkt i sin övertygelse och och jag är böjd att hålla med henne. Jag är ju själv ganska stark i min övertygelse om man säger så. Hennes passion var hennes matlagning. Elna ordnade mat, bjöd på mat och ordnade kalas. På hur många av byns fester stod hon för maten? Många! För några dagar sedan fick jag också höra att Elna brukade säga: Har jag bara mat på bordet är jag lycklig!
Jag tycker det är ljuvligt! Har jag bara mat på bordet är jag lycklig! Ja, så enkelt kan det vara ibland.
Kan man inte bjuda mat kan man alltid bjuda kaffe. Där fångar Elna in mig direkt. Finns det något viktigare och mer välgörande än en kopp kaffe? Jag tror att jag aldrig i mitt liv ångrat att jag suttit ner och tagit en kopp kaffe, eller bjudit för den delen. Nej, mer kaffebjudningar åt folket! Tänker då på historien då Olga och Elna skulle elda under brygghusgryta och faktiskt höll på att bränna ner hela gården. Brandmännen arbetar med att rädda gården och systrarnas livsverk och vad gör systrarna? Springer fram och tillbaka och servar brandmännen med kaffe och smörgåsar. Utan kaffe och mat i magen kan ingen göra ett gott jobb! Så sant som det är sagt!
Så, jag tänker på Elna; jag tänker på mat; jag tänker på dessa livsöden och jag kommer på idén till mitt senaste projekt. (Det finns massor av projektideer, långt ifrån alla blir verklighet, men drömma ska man ju). En receptsamlig, kokbok, med de bästa recepten från Farstorps gamla husmödrar. Farstorps recept till lycka.
Det får bli mer om det en annan gång. Nu ska jag gå och ta mig en kopp kaffe och en macka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar