Min svärmor, Anna, gick bort sommaren 2008 efter att hon insjuknat i en svår och obotlig form av aggressiv cancer. Sorgen var stor och jag antar att det var ren och skär sorgehantering som gjorde att jag med kraft, energi, spade och hacke gick loss på hennes trädgårdsland här i Fredskog. (Vi bodde inte här då, och stackars svärfar som hade oss hängade här titt som tätt betraktade oroligt vad som hände. Jag gissar att han fasade för att behöva ta över de arbete som jag påbörjade när min sorgebearbetning var över.)
Anna var en fantastisk kvinna och hon hade inte bara ett stort trädgårdsland i Fredskog. Hon vårdade dessutom det stora bärlandet i hennes föräldrahem i Luhr. Där hade hennes mor Olga och moster Elna sina hallon, jordgubbs och vinbärsodlingar. De odlade, hackade, rensade och skördade. Bären såldes till musteriet när de inte åts av dem själva (och alla nära och kära och andra som kunde tänkas behöva dem.) När Olga och Elna inte fanns där längre tog alltså Anna över och när sedan Anna plötsligt inte fanns hos oss längre och vi insåg att ingen annan kommer åka dit och sköta om det så blev jag liksom så sorgsen. Inte ska det väl bara få växa igen och försvinna, tänkte jag. Så, i minnet av Olga, Elna och Anna tog jag fyra jordgubbsplantor och satte ner i det frenetiskt ogräsbekämpade trädgårdslandet. Fyra kraftiga plantor i en rad. Den hösten gav de tillingar till två rader till och nästa sommar kunde vi plötsligt skörda en varsin portion underbart söta, stora, röda jordgubbar. Tre rader blev fem, blev sju och idag har jag tagit upp, tro det eller ej, minst ett hundratal tillingar. Nu vet jag snart inte åt vilket håll jag ska utöka längre. Maken suckar..... Framför allt eftersom den där lusten att gå loss med hacka och spada inte riktigt har samma sting längre och det är ju så väldigt mycket roligt att syssla med skörden i stället; och äta den! Sylt, saft och curd. Mmmm.
Så var det ju en viktig sak till med kära Anna. När hon drabbats av sin sjukdom satt hon och jag och pratade. Jag frågade om hennes liv och vad hon skulle gjort om hon fick leva livet en gång till. Hon funderade ett kort ögonblick och svarade: Jag skulle leva livet en gång till, precis likadant!
Jag vill också svara: Jag skulle leva livet en gång till, precis likadant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar