Vägen dit må vara lång

-Vad är väl som egen skörd?

Nu är jag där (och här) igen. Jag sitter här med mina tankar, drömmar och funderingar. Någonstans här inne i mitt inre kan jag ändå samla alla dessa tankar till en och samma dröm. Det går att läsa om den här och här till exempel.

De senaste veckorna har små tankemoln bara surrat, snurrat, surrat och snurrat ige. De dyker upp och så försvinner de just precis när jag trodde jag fått tag på dem. De säger:

-Borde inte jorden på vår gård ge oss mer än bara bete till hästar........ -Ska livet innehålla vakna, jobba, äta, sova, vakna, jobba, äta, sova....... -Ja, och så handla, äta, kasta, handla, äta, kasta. ..... -Vad vill jag med just mitt liv, egentligen?

Ja, tankarna följde med mig till min första dag på jobb efter 4 härliga semesterveckor. (Finns ingenting att klaga på här inte). Jag kan säga att jobbmoralen inte var på topp där efter lunchen (på hemodlad sallad) och så där förstrött greppade jag en tanke och googlade: självförsörjning.

Det var där och då det hände! Jag träffade Maria Österåker. Ja, träffade ju inte personligen så klart, men jag blev fullkomligt träffad! Jag är fast! Jag är förlorad! Jag är kär! (ja, alltså inte så bokstavligt, maken är fortfarande föremålet för denna kärlek).

Tankarna fördubblas för var minut! De blir kanske inte klarare, och definitivt inte enklare, men tusenfalt mer inspirerande.

Vägen dit må vara lång, men den som inte börjar gå kommer inte heller närmre.