Igår gjorde vi det! Jag och store sonen gav oss ut i skogen för att leta svamp. I ärlighetens namn ska det sägas att vi är lika mycket nybörjare båda två. Jag önskar så att jag kunde gå ut där i skogen och sedan komma hem med den där hela kassen med prunkande kantareller, trattkantareller och Karl Johan. Det verkar ju helt underbart; och gott; och perfekt att spara och slippa köpa champinjonerna i affären för resten av året. Jag inser dock att jag inte vet var jag ska leta. Jag inser att det enda jag vet hur det ser ut är vanliga kantareller, allt annat är okänd mark. Jag inser till och med att jag inte vet om det är rätt tid än, eller har det varit? Kunskap mottages å det tacksammaste! (Är det dessutom någon som vet något gammalt, hemligt ställe i Fredskog så får ni gärna viska det i mitt öra…..)
I alla fall gav vi oss ut, chansade, tog oss över stock och sten och hittade… inte en endaste svamp. Jag suckade sonen hoppade lyckligt från stock till sten och över gren och tillbaka.
Vi bestämde oss för att strunta i projektet och promenera den gamla övergivna vägen hem. Vägen som förr användes frekvent men som idag knappt är två hjulspår mellan gärdsgårdarna. Förr upptrampat idag uppväxt. Så pekar sonen in åt sidan av åkern och säger: -mamma vad är det för stora bär? Vilken lycka! Vi hittade Fredskogs svarta guld! Buskar dignande av stora, svarta, ljuvliga Björnbär. Ännu inte funna av några andra och då gäller det ju att passa på. Plocka, plocka, plocka.
Helt ärligt är jag ju mer utav en bärmänniska än svampmänniska så lyckan är gjord! Här vankas bästa frukostmarmeladen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar