Vi måste ha lampor!

Advent. Ljuset börjar komma åter med alla adventsljusstakar och stjärnor. Underbart! Dessutom; åtminstone 10 cm nysnö, 10 minusgrader, vindstilla och så tyst och stilla som det bara kan bli när stora, tunga flingor faller mot marken. Det blir inte bättre än så!

Bakom huset, i direkt anslutning till trädgården, ligger vår åker Himmelskull. Ett par hundra meter långsträckt backe i två etage och när man är högst upp så är man faktiskt närmre himlen på något vis, och kan se ut över Fredskog i alla vädersträck. Hade jag haft möjlighet hade jag byggt mig en liten stuga där högst upp, eller kanske ett litet lusthus och så hade jag suttit där uppe i stillhet och njutit av utsikten och spionerat på grannarna i smyg. Jag har hört någon historia om att makens farfar en gång i tiden hade midsommargille där uppe med sina grannar, men vet egentligen inte mer om det, men kan tänka att det måste varit pin livat!

Långt från midsommar är det nu, och långt från toppen är det också, för målet är annat nu. Nej, i stället går vi så långt som man orkar med två pulkor och två pojkar på släp. Djupa spår i snön, kall luft i lungorna, hettande kinder och en kort, kort paus innan: Är ni beredda, okej, 1, 2, 3, då kör vi.......! Förtjusta rop, kill i magen. Nytt längdrekord, och så de obligatoriska två sekunderna när pulkan faktiskt är helt still innan..... upp igen. Samma fotspår som tidigare. En äkta pulkabacke har fått som en trappa av fotspår upp på ena sidan och långa, lätt isiga spår ner igen. Seriösa grejor och planering redan från början!

Till dig som ännu inte tagit en tur i pulkabacken vill jag bara säga: ta chansen och gör det! Du blir inte besviken!

- Bara en gång till. Det är sista gången, jag lovar. Sedan går vi in!
- Men, mamma, vi måste ha lampor på pulkan. Det blir ju mörkt!