Jag har det stora privilegiet att via mitt jobb få träffa människor som fötts med olika funktionshinder. Det ger mitt liv ett visst djup och bredare perspektiv. För ett tag sedan träffade jag en kvinna som var fullt övertygad om att väder ska kännas, annars kan det vara. Så när de värsta höststormarna rasade stod hon där utanför sitt hus med ansiktet vänt mot vinden och lät regnet piska huden. Då kände hon vädret, då levde hon!
Jag tar det med mig och jag är böjd att hålla med: vad är det för mening med väder som inte känns, som inte märks. Ständigt 12 grader, mulet, varken regn eller sol, ingen vind. Bara rätt och slätt och tråkigt.
Det här började jag att skriva för två veckor sedan. Då hade vi väl 15 minusgrader, klarblå himmel och en strålande sol som gick i sin strama bana precis över trädtopparna på Himmelskull. Då var vi ute i pulkabacken på Himmelskull. Kylan bet i kinderna, den låga vintersolen i kontrast till den krispiga himmeln bländade och ansträngningen att dra uppför backen gjorde mig alldeles svettig under mössan och de stickade vantarna. Då levde jag, det kände jag tydligt!
Sedan då. Jo, då blev det precis någon plusgrad, natt som dag. Solen orkade knapp lysa genom det tjocka diset och snötäcket krympte långsamt, långsamt bort. Sedan kom de där svåra besluten på jobbet; de tråkiga mötena på förskolan; suckarna över den vanliga oförmågan att få balans. Eftersom jag nu har en övertygelse att det inte leder någon vart att vältra sig i mörker så lever jag efter att har jag inget positivt att förmedla så kan jag vara tyst. Så tyst blir det....
En kort tid. Ja, särskilt lång tid kan jag inte vara tyst. Sedan blev det nästan jul, rapporter om en väntande vinterstorm och tanken slog mig att det var ju precis det jag försökte sätta ord på. Det finns höjdpunkter och lågvattensmärke och när man har det så bra som vi har det så kan man kosta på sig att känna. Känna på höjdpunkter och lågvattensmärke. Känna på livet.
I vilket fall som tänker jag inte gå ut och känna p vädret ikväll!! Men point taken! Det ska kännas att man lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar