Så blev det lillejul.

Lillejulafton. Det är en av mina favoritdagar på året och ska vara på ett visst vis. Nämligen precis på det viset som när jag var liten.

Då ska dagen börja tidigt hemma, med alla mattor ute och inte en duk på bordet (har jag i och för sig inte i vanligs fall heller men ändå). Det ska städas och putsas och fejas här och där och lite överallt på en och samma gång. Så ska ju skinkan kokas och knäcken fixas (jo då, där fick man som barn stå och röra och röra och röra). En bit in på dag ger föräldrarna upp och tar väl in granen. Då är vi barn ju sysselsatta med det en stund. Jättefin blir den och det är nog den nästa upplevelsen av hela min uppväxt. Vi fick alltid prova göra saker och ting på vårt sätt och det kändes alltid som det blev jättefina. (Även om jag tror gränsen nåddes det året när storebror satt till snoppar på pepparkaksgubbarna.)
Sedan åker kartongerna med tomtar fram. Inte en plats i huset där man inte ser en tomte, till mammas förtret. När sedan vi barn tröttnat och dragit oss tillbaka till den vanligs leken på rummen så händer det: mamma lägger in en mystisk växel och kaoset förvandlas till ett julförberett hem i samma takt som skinkan griljeras. När vi kommer ut igen doftar det rent och juligt. Ljusen tända, rena juldukar på borden och skålar fyllda av nötter och frukt.
Uppesittarkväll på tv och de första nötterna knäcks. Hur mycket vi än försöker går det inte att undvika smulor.

Ja, så sitter vi nu framför uppesittarkvällen. Imorgon vankas jul! Ha en riktigt god sådan!

Så min moral:
Jag tror inte barnen tvunget måste få massor av julklappar för en lyckad jul, men nyktra, glada och ostressade föräldrar ökar chanserna ofantligt!

God jul!