Men, ursäkta mig!

Ja, jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men jag måste få skriva detta.

Jag tycker att du är något av det tråkigaste jag vet! Du är i och för sig kort och kompakt, bara drygt 4 äpplen, men likväl lång och dryg som det längsta ösregn. Fast just nu tänker jag att till och med ett ösregn lockar.

Du är nämligen kall, hård och bister. Till och med en inbiten positivist som jag påverkas av dig och plötsligt har du tagit hand om och kvävt all min kreativitet och gnista. Jag blir riktigt sur över att jag låter mig påverkas så av alla dina mörka sidor! Kan du vara snäll och ge dig och lämna mig i fred.

Så ursäkta mig så mycket men, februari, dig har jag inte något till övers för!!