Onsdagar är min lediga dag, min heliga dag.
Idag tog och gav jag mig utetid med minste sonen och hans favoritaktivitet: att gunga.
Så vi sitter där på varsin gunga. Jag gillar själv att gunga, man blir aldrig för gammal, och jag är så tacksam för den stabila gungställningen byggt till oss. Utsikten är mot Himmelskull och åkern är täckt av vit snö. Himmeln är grå av det kommande snövädret men det är alldeles stilla i luften och snön ligger kvar på alla träden högst upp på kullen.
Jag ser att det är vackert.
Jag lyssnar och jag hör...ingenting.....tystnad.....en häst som gnäggar och sonen som reflexmässigt trots att han verkar befinna sig i djupa tankar kommenterar: häst......tystnad.....en motorsåg någonstans väldigt långt bort....tystnad...... en fågel av obekant art....
Jag känner...balans.
Jag tänker...alla borde då och då få gunga som ett litet barn en tyst och stilla vinterdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar