Man ska våga drömma.
De drömmar, eller kalla det önskningar, jag har haft i livet har så klart varierat. Allt från en viss Barbie, till en viss pojkvän, till att få familj osv. Vissa önskningar har ratats under tids gång; vissa gick helt enkelt inte i uppfyllelse och en del gjorde det faktiskt. En del drömmar finns kvar att uppfyllas och en del är faktiskt bäst som just vad de är: drömmar.
Det är ju lite konstigt när man tänker på de där drömmarna som faktiskt slagit in. Jag som alltid drömt att kunna våga rida, som ni trogna känner till, sitter så då på hästryggen och kämpar med balansen, rytmen och att hålla tyglarna lagom. Som om tiden aldrig fanns när detta bara var en dröm.
Jag tror att vi är väldigt många som skulle svara: ett rikt socialt liv med många goda vänner, om vi fick frågan om vad vi önskar oss i livet framöver. Utan att jag riktigt kan förklara hur det gått till så har jag en hel liten mängd goda vänner och väldigt många av dem bor här, på cykelavstånd (om man är lite hurtig och drömmer om att kunna dricka vin tillsammans). Jag är helt säker på att vi, på randen av pensionsåldern kommer att prata om vad vi gjorde då för 30 år sedan, och det kommer kännas som vi är barndomsvänner fast vi alla varit småbarnsföräldrar när vi lärde känna varandra på allvar. Jag har sagt det förr och säger det igen: det måste vara atmosfären eller vattnet eller något. Tänk så det bara kan bli.
Jag tillåter mig att hålla en dröm ständigt levande. Jag drömmer om att driva min gårdsbutik med café och min sylttillverkning. Litet, mysigt men viktigt för mig. Får som betar, och så klart två hästar som jag både kan rida och som besökare kan titta på. Alltid vackert väder och trevliga människor....
Man ska våga drömma.
En del drömmar ratas under tids gång. En del drömmar går helt enkelt inte i uppfyllelse men en del gör det!
Om man låter dem göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar