Mårtens afton ska firas med gås och godsaker i massor. I Fredskog ska det liksom vara så att mörkret faller en ruggig, dimmig, mörk november kväll. Lika dimmigt som ute ska det vara inne i köket, fast då varmt, fuktigt och stressigt! Imman på köksrutorna ska ökas på för varje gång ugnen öppnas och gåsen öses! Gåsen, ja den ska ösas ofta! Svetten lackar i kapp med den ångande brysselkålen. Flytta på dig, gästerna kommer snart! Är marschallerna tända? Ja, ni förstår.
Så, vi flyttar oss en liten stund fram i tiden. Bordet är dukat och pyntat, med små gäss så klart. Är det Mårten så är det. Gästerna sitter uppradade runt bordet i finrummet, förrätten är framdukad. Denna förrätt! En varsin petit choux i form av en gåsakropp fylld med räkröra och så en bit bakverk format som hals och huvud så att den lille förrättsgåsen står där i sin fulländning. En skaldjursälskare som jag skulle klara mig på bara denna räkgås.
Sedan är det då dags för...gåsen. (Spänningen stiger. Hur blev den i år? Hur stor var den? Räcker den eller behövs den där kycklingen som står som backup ute i köket?) Nu smörjer vi kråset på allvar! Gåsalår inlindat i folie, päror och brunsås med smaker av gåsafonden, katrinplommon, äppelmust och kryddpeppar. Precis så stabbig som den måste vara! Så skickas tillbehören runt, runt bordet. Brysselkål, rödkål, vinbärsgele och äppelmos. Varv på varv. Nu tömmer vi faten. Så till skålen. Rött vin och så klart en nubbe för att späda ut specket. Ingen ska kunna gå rak i ryggen härifrån inte!
Så, när man tror att man aldrig mer ska kunna äta en bit mat till, ja, då kommer efterrätten fram! Som tur är, för en sötsaksfetischist som jag så bjuder traditionen att efterrätten besår av en fruktkompott i gele. Ärligt talat ganska gräsligt tycker jag, och jag vet inte vem som egentligen skulle vilja äta den där dallrande genomskinliga saken med en blandning av diverse frukter. Inte konstigt att det skylls på all mat som redan intagits. Tradition är tradition men jag som av tradition aldrig bryter traditioner föreslår en ändring. Inget slår väl en ljuv, ljum äppelkaka med massor av vaniljsås!
Så med alla dessa traditioner i ryggen slår vi oss ner till bords i det Fredskogska hemmet och hugger in på... kycklingen! Skärpning anbefalles!!! (Till försvar kan sägas att det är inte lätt att få tag på gås, fredagen innan Mårtensafton, och som denna hårt (?) arbetande småbarnsförälder man är så sitter inte alltid tankeverksamheten på sin plats) Men, nästa år!! Då får det minsann bli gåsagille! Menyn är alltså spikad men inte sällskapet så nomineringar är välkomna.
God Mårten gås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar