Det är ju inte svårt att gissa att jag älskar att den nya säsongen av Allt för Sverige har börjat på svt. För er som (ännu) inte sett det så handlar det om ett gäng amerikaner som åkt till Sverige för att tävla om att få reda på och träffa sin svenska släktingar. Uander vistelsen få de lära sig om och utföra olika uppdrag som handlar om Sverige och vår kultur samt veta mer om sitt ursprung och hur de levde. Jättespännande tycker jag!!
Dessa amerikaner reflekterar över historien och fascineras över känslan av att kunna gå över samma mark som deras egna släktingar gått en gång. Dessa personen som idag lever gott för att deras släktingar kanske hade det så fattigt att de inte såg någon annan utväg än att flytta till ett främmande land hisnande långt bort.
När jag och familjen gick ut på promenad igår gjorde vi samma sak. Vi tog den lilla, lilla vägen mittför infarten till grannens gård. En liten väg bestående av två hjulspår och en massa gräs mellan två rejäla stengärdsgårdar. Rakt fram leder vägen, mellan åkrarna och de stolta stättorna. Då reflekterar vi över de människor som gått här före oss. Vad använde de vägen till tro? Vart gick den? Åkrarna som legat på båda sidorna av vägen har varit stora och vackra så det har säkerligen vallats kor fram och tillbaka. En liten bit längre fram på vägen liger den gamla torvmossen och man kan tydligt se kanterna i marken där torvbrytningen en gång för alla avslutades. Så, torv har där körts. Last efter last. Tänk så glada de var som hade en torvmosse på sin mark, fullkomligt värdelöst i våra ögon dock.
Allra mest imponeras vi dock över dessa stengärdsgårdar. Åtminstone en meter höga, en armslängd breda och så långa som man överhudutaget kan se. Jämna, vackra och faktiskt magnifika. Byggda för hand. Handkraft. Människokraft. Här i gränslandet till Småland där boniteten var så god behövdes det ändock odlingsbar åker mark för att överleva. Så man gick där, bröt mark, flyttade sten och byggde gärdsgårdar. Jag tror inte de tänkte på att det skulle vara gott att leva, det tänkte kanske mest på att det är gott att kunna arbeta (abea som jag hört någon skulle dagt på klingande dialekt), för då ökar chansen att kunna få ordentlig mat på bordet (och därmed lycka i hemmet). Vilka människor! Ja skulle ge så mycket för att kunna transportera mig bak i tiden och bara få se vilka de var och hur det såg ut. (för att sedan snabbt som ögat transportera mig tillbaka hem till mina bekvämligheter).
Ja ja. När jag så fantiserat färdigt efter att riktigt gottat ner mig i alla historier och männsikoöde som finns här inne i mina tankar. Så inser jag att det finns inget bättre för kreativiteten än en uppfriskande promenad på landet. Det är ju nu jag kom på vad nästa projekt i köket ska bli. Glöggen så klart. En egen Fredskogsglögg så här till jul, och den ska ha egengjord svartvinsbärssaft som grund. Inte bara blir det egen glögg utan jag tar till vara på alla svarat vinbär som ligger där i frysen och har bara väntat på att jag skulle komma på den här idén. Nu måste jag ju dessutom vårda vinbärsbusken där ute som håller på att gå ut..... och baka mandelskorpor.... och göra äppelcurd med julsmak.... Mmm, det ska vara gott att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar