Efter en dag i totalt mörker (där inne i alla fall) med träskivor spikade för de gapande hålet där de tre hela fönsterrutorna suttit //Fönster à la 60-tal med lite bredare bredd och släta karmar och stolpar. Stort ljusinsläpp och inga krusiduller. // så har de nya fönstrena kommit på plats. Nytillverkade fönster med allt vad det innebär men med riktiga spröjts och kulturglas (dvs glas med öjämnheter precis som förr, väl nördigt-oerhört vackert.) Vi (liksom så oerhört många andra fast ur en äldre generation) har en sådan där gammal tavla med ett flygfoto över gården. Lätt färglagd och aningen taffligt retuscherad. På den syns i alla fall fönstrena sedan innan funkisbytet och där finns det bara två, placerade med lite mellanrum. Fram och tillbaka har vi velat och diskuterat huruvida det blir för lite ljus in i rummet men till slut tog vi beslutet att "go with the original" och nu är de där. Plötsligt faller rummet på plats och det ät bara att konstatera att vart hus har sin stil och det är klokt att hålla sig till den!
Så är der ju golvet, en historia för sig. Det började med att snickaren tog bort parketten. Där under låg en filtmatta som kändes aningens sunkig efter ett gäng år under en parkett. Det var ju dock ganska praktisk att ha den kvar medan vår käre husmålare tog sig an att tvätta manér den gamla kritafärgen på takbrädorna (pust säger jag, enbart åt städningen efteråt). Med taket tvättat kunde han sedan lyfta filtmattan, isoleringen, träskivorna, plastmattan och där blotta det tvättäkta gamla skurgolvet. Underbara syn! Efter, vad tror vi, 100 år under lager av golv, tar jag en borste för att få bort lite spån, en våt trasa med lite linsåpa och vips är golvet åter redo för 2004. Det är ett tvättäkta skurgolv det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar