Renovering är spännande, intressant, kaosartat och förfärligt!
Ja, då är vi inne på vecka två av salens renovering. Skurgolvet har ju helt kommit fram, men tyvärr var det inte i lika fint skick som vid första anblick. Då man drog in vattenburen värme i huset sågade man upp brädorna vid elementen och så gjorde man uppenbarligen ett håll på mitten för att kunna dra rören under golvet. Den lagningen var den värsta och fick oss lite lätt gråtfärdiga för en stund. Det är då man säger tack och liv för en hederlig hantverkare med ett genuint intresse för byggnadsvård. Vår käre hussnickare fixade nämligen till en närmst perfekt lagning till mitten av en av brädorna under elementet (som trots allt måste kasseras) och i stället för en ful lagning har vi nu ett underbart charmigt litet lönnfack i golvet! (Ja, som en spännande historia i alla fall, att det bara är ett gapande hål rakt ner i grunden under luckan spelar väl mindre roll....) Det fick bli några nya golvbrädor i sidorna men till dem har vi nu beställt ett så kallat mullvadsvax som vi ska behandla dem med för att de ska få samma gamla färg och finish som de andra. Efter det är det bara att gå loss med skurborsten och såpan! Jag samlar aggressioner redan nu..,,
Taket är ju i en liga för sig. Vilka plankor. Efter att spännpappen tagits ner och kritafärgen tvättats och skrapats bort var det ju bara de underbara breda handhyvlade plankorna kvar.....och en miljon spik som man spänt upp papptaket med. Jag har aldrig sett så många spik på en och samma plats! De var i alla fall inte rädda för att spika sig trötta! Med liv och lust och en dust av ångest tog sig maken an spikarna och drog tills händerna bildligt och faktiskt blödde. ( och jag fick agera Nightingale och plåstra och pussa och gilla). Nu är dock taket spikfritt och ska "bara" linoljemålas en sisådär 3-4 gånger. Vart lager så tunt att det knappt märks var man målat och inte.
Just det, när nu golvet blivit ett gäng cm lägre är ju så klart dörrfoder och lister för korta så det fick plockas bort. Bakom dem strömmade ett lätt lager av gammal säd från det forna sädesmagasinet på vinden, gamla träbitar, isolering och så, så klart, dessa eviga gamla musalortar.
Så, nu sitter jag här bland linolja, terpentin och gamla musalortar, njuter av det faktum att jag ett helt sekel senare fortfarande kan förnimma en doft av vedeldad kamin från golvet och tänker att renovering är ganska mysigt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar