Vilken fantastisk höst vi har och har haft. Dag efter dag med sol och höstvärme. Ljuset reflekteras i våra knallgula lönner och löven har knappt börjat falla än! Vi har blivit bortskämda med att utan vidare kunna gå ut efter kvällsmaten och njuta av kvällarna.
Framför gården ligger våra åkrar och mellan åkrarna ligger "lilla vägen". Det är den gamla vägen ut från byn till "stora vägen", dvs landsvägen mellan Bjärnum och Farstorp. (Funderade just på om den ens har målade mittlinjer....) Lilla vägen är numera bara två gräsbevuxna hjulspår mellan två stengärsgårdar, men vår perfekta promenadväg.
Så, så här 100 år senare (eller jag har ingen aning) så tar vi oss en höstpromenad uppför backen, plockar ner några av Nils Hans äpplen och sätter oss i solen på stengäret och uppskattar livet. Det är hur häftigt som helst!
Helt uppfylld av detta måste jag ju bara plocka med mig äpplen hem. Tänk mos, underbart söt och len äppelmos. Jag sätter igång och kokar... och kokar...och kokar...och begriper mig bara inte på dessa äpplen. Så söta och fina, men vill bara inte vätska sig eller mosa sig. Jag kokar lite till, måste göra lite annat under tiden, bränner botten på kastrullen innan de såklart ger upp. Allt organiskt material har väl någon gräns... Mos på vårt moderna vis vill de tydligen inte bli, dessa Nils Hans gamla äpplen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar